Detta är en FAQ (Frequently Asked Questions). En förteckning för den nyfikne. Det finns frågor som tenderar att repetera sig, oavsett om de ställs av familj, kollegor eller människor jag nyss lärt känna. För att vi ska kunna hoppa över småpratet och gå direkt på kärnan har jag samlat de vanligaste frågorna och mina uppriktiga svar här.
Sammanfattat: Jag är en man som är 39 år gammal. Jag bor i Sverige. Jag gillar mörker, men inte som en estetisk position, det är bara där jag alltid varit. Jag lagar mat med omsorg för att mediokritet är outhärdligt, inte för att jag vill imponera. Jag läser obskyra saker för att de talar till något i mig som vanliga saker inte når. Jag har hundratals vinbuteljer för att varje middag och varje tillfälle har sina specifikationer, inte för att jag är samlare. Jag blir arg på dålig smak för att dålig smak är slarv, och slarv är respektlöshet mot livet. Jag är pappa till tre barn som förmodligen ser mig som pappa först och allt det andra sen. Detaljer följer:
De Me: Skaparen
![[Ditt Namn] - Skaparen av Noctis Cognitio](img/IMG_20251019_192152_752.jpg)
Snabbfakta
| PERSONLIGT | |
| Namn: | [Redacted] |
| Ålder: | Född Juni 1986. |
| Härkomst: | Sverige. |
| Relationsstatus: | [Redacted] |
| Antal barn: | Far till 3. En son och två döttrar. |
| Yrke: | [Redacted] |
| FILOSOFI & VÄRDERINGAR | |
| Livsfilosofi: | Rationell Kontemplation. Caligo non solum occultat. Sed revelat (Mörkret döljer inte bara. Det avslöjar). |
| Akademiskt fokus: | Existentiell Filosofi & Kriminologi |
| Vad värderar du mest: | Klarhet |
| Vad föraktar du mest: | Mediokritet |
| Politisk åsikt: | Icke-partisk, sanningssökande. Politik är en teater av masker. |
| Religiös tro: | Agnostiker med en touch av existentialism. Universum är ett stort skafferi, fyllt av möjligheter. | Min insikt i det okända: | Vår kunskap är begränsad: vi kan identifiera vad vi vet, men det vi ännu inte vet ligger bortom vår säkra förståelse. |
| Psykologiska Observationer: | Psykologi handlar mer om perception och uppmärksamhet på detaljer, enligt mig, snarare än något som kan studeras explicit. |
| Kuriosa & Förråd: | Jag ser mig inte som en samlare, men jag säger väl böcker och vin. Mitt privata bibliotek är monumental och jag har en arsenal av hundratals vinbuteljer. |
| FAVORITER & FASCINATIONER | |
| Fascination: | Fenomenet Seriemördare. En djupdykning i psykopatologin bakom brott. |
| Kulturellt fokus och hobbies: | Klassisk/operamusik, makaber konst, litteratur, gastronomi samt årgångsviner. |
| Litteratur & Forskning: | Jag är en svamp för obskyr kunskap som rör sig fritt mellan medicinska journaler om 1800-talets anatomi och mörk poesi. Mitt bibliotek rymmer allt från gotisk skräck och psykologi till filosofi och dramatik, med ett särskilt fokus på teatermanus som utforskar det mänskliga vansinnet. Jag är djupt förankrad i radikal viljefilosofi enligt Schopenhauer och Nietzsche, och fascineras av kliniska studier av mänsklig hysteri, där kroppens språk möter sinnets sammanbrott. Utöver fiktionen ägnar jag mig åt att analysera kriminalhistoria och true crime, alltid genom linsen av moraliskt förfall och de esoteriska drivkrafterna bakom människans mörkaste handlingar. |
| Favoritmusik: | J.S. Bachs Goldbergvariationen: Aria (Cembalo), W.A. Mozarts Lacrimosa & L. van Beethovens Pianosonat nr. 14 'Moonlight'. (Lista på min favoritmusik.) |
| Svensk musik?: | Jag är inte så mycket för svensk musik. Det jag landar i är den svenska visan. Det är musik som bygger på berättandet, det akustiska och ofta en gnutta melankoli som tilltalar mig. Vem Kan Segla Förutan Vind, en folkvisa från 1700-talet och Cornelis Vreeswijks Cecilia Lind (eller mer fullständigt Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind) |
| Övrig musik: | Jag lyssnar till nittio procent på klassisk musik och opera, men det finns moderna verk som lyckas tränga igenom min annars strikta auditiva diet. Jag dras till stycken som bär på en inneboende melankoli eller en nästan hypnotisk rytmik. Blonde Redheads For the Damaged Coda fångar den tragiska skönheten i det som gått sönder, medan The Stranglers Golden Brown äger en barock, cembalo-driven elegans som känns både tidlös och dekadent. The Handsome Family och deras Far from Any Road fungerar som en portal till det ödsliga och det esoteriska. För mig är dessa låtar inte bara bakgrundsbrus, de är auditiva representationer av specifika sinnesstämningar. |
| Favoritkonstnär: | Jag dras till konst som utforskar gränslandet mellan skönhet och fasa, makt och förfall, samt det mänskliga psykets mest skugglika vrår. Caravaggio, Gentileschi, och Repin handlar om det extrema ljusdunklet och ögonblicket där människan möter sin absoluta sanning genom smärta eller konfrontation. Böcklin, Friedrich, von Stuck, och Fuseli ger mig den melankoliska insikten om dödens närvaro och naturens (eller mörkrets) överlägsenhet. Beksiński, H. R. Giger, Blake, och John Martin visar mig det som ligger bortom det mänskliga; det biomekaniska, det monumentala och det obegripliga. (Lista på min favoritkonst.) |
| Varför lägger du ner så mycket tid på matlagning?: | För mig är matlagning inte bara näring, det är en ritual. Opera under tillagningen, klassisk musik under måltiden (olika faser kräver olika tonalitet). Jag förbereder allt, häller upp ett glas vin och låter sedan själva matlagningen ta vid. Det handlar inte om att spara tid, utan om att skapa en upplevelse. Mediokritet kan jag få var som helst. Det här är precision. |
| Favoritmat: | En blandning mellan Brasserie de luxe, Haute cuisine och Maison gastronomique. Jag föredrar en meny som kombinerar finess, etik, och en djup förståelse för anatomi, serverad med benporslin, silverbestick och vin i kristallglas, till tonerna av klassisk musik. Men jag ser även sanningen i en pizza och en stor stark. För mig är matens ryggrad inte dess prislapp, utan dess autenticitet; det handlar aldrig om vad man älskar, utan om att man älskar det. Passionen är, i alla dess former, det enda sanna motgiftet mot mediokritet. |
| Favoritdryck: | Laphroaig (single malt-whisky), Rochefort 10 (trappist-ale), Palmer & Co (champagne), Purity (vodka), Grönstedts Monopol VSOP (cognac), samt päroncider[2] (alkoholfri). (Lista på min vinsamling och barskåp.). |
| Favoritvin: | Varje vin har sin rätt och varje rätt sitt vin, men bortom tallriken är Pinot Noir och Chianti mina självklara följeslagare, de som sjunger mot gommen snarare än ropar. (Lista på min vinsamling och barskåp.) |
| Övriga Favoritdrycker: | Vin till middagen eller en ostbricka. För mer vardagsnära socialt sällskap: Rom & Cola (grogg), eller Snowball (drink), Vichy Catalan (vatten), Lapsang Souchong (te), och Oolong (te). |
| Favoritdostar: | Jag älskar all form av ost, men mina absoluta favoriter är i kategorin opastöriserat och vällagrat. Brie de Meaux (trippellagrad) har en komplex smak av skogssvamp, jord och smör. Roquefort är dess intensiva motpol med en skarp sälta, en pepprig kryddighet från blåmöglet och en djup eftersmak av söt fårmjölk. Epoisses de Bourgogne erbjuder en kontrast mellan sin aggressiva, ammoniakdoftande yta och en silkeslen, nästan smörkola-aktig och köttig umami-smak. Blue Stilton är den mer majestätiska och nötiga blåmögelosten, med en krämig konsistens som balanserar en mildare men fyllig ton av rostat bröd och läder. När det kommer till de lagrade hårdostarna har en Parmigiano-Reggiano (30–36 månader) en koncentrerad och kornig profil, full av knastrande saltkristaller och toner av ananas, brynt smör och buljong. En Comté (24–36 månader) upplevs istället som en elegant och blommig alptopp med tydliga inslag av rostade hasselnötter, torkad aprikos och en subtil lökig kryddighet. Slutligen är Mont d'Or vinterns mest exklusiva upplevelse; en rinnande och skogsnära delikatess som smakar av grankåda, mjuk grädde och ett uns av vitlök. |
| Konfekt- och dessertval?: | Jag uppskattar sällan sötsaker och äter hellre en Roquefort, trippellagrad Brie de Meaux, spanska Marconamandlar och Halkidiki-oliver med pimiento, men vid utvalda tillfällen faller smaken på sorbet, chokladtryfflar eller shortbread. |
| Följer du bordsmanér?: | Jag följer manér som tjänar hövlighet och precision. Men vissa regler är fossiliserad paranoia; som att lägga undan kniven mellan tuggor. En välhanterad kniv är inte ett hot, den är en förlängning av förfining. Jag bygger varje tugga med omsorg, som man komponerar en symfoni. Släpp aldrig taget om kontrollinstrumentet. Likaså att torka tallriken med bröd. Italienarna kallar det scarpetta, "den lilla skon." Det är inte fult, det är respekt för maten. Varför lämna sås kvar när kocken lagt ner arbete på den? |
| Ditt Fyllekäk?: | Löjrom, smetana och rostat bröd, skuret i trianglar. Vid behag ackompanjeras det av Brie de Meaux, tryffelsalami, Prosciutto Crudo (lagrad i 10 månader). (se Konfekt- och dessertval för fler val.) |
| Favoritresmål: | Florens, Italien. Konst, mat, kultur, och musik. |
| Favoritbok: | Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde (1886) av Robert Louis Stevenson. (Lista på mitt personliga bibliotek.) |
| Favoritfilm: | Följande tre verk delar den högsta tronen: Tobe Hoopers The Texas Chainsaw Massacre (1974), David Finchers Se7en (1995) och Clive Barkers Hellraiser (1987). Nära bakom står Coen Brothers Fargo (1996), ett verk där det ondskefulla och det löjliga delar samma andetag, och där människans dumhet är lika dödlig som hennes grymhet (Lista på mina favoritfilmer och serier.) |
| Favoritregissör: | David Fincher (Se7en, Zodiac, Mindhunter), Coen Brothers (Fargo, No Country for Old Men), Quentin Tarantino (Reservoir Dogs, Pulp Fiction), och om vi utvidgar kategorin, Guy Ritchie. De sistnämnda två besitter något mer sällsynt: förmågan att göra dialog till ett vapen. De är de enda som förstår att en konversation, rätt skriven och rätt tajmad, är mer laddad än vilket skott som helst. Jag skulle kunna sitta en timme med bara deras ord. (Lista på mina favoritfilmer och serier.) |
| Favoritskådespelare: | David Tennant för sin förmåga att balansera charm och kontroll (Doctor Who, Jessica Jones), och Peter Stormare för hans intensiva, oförutsägbara närvaro (Fargo, Constantine). (Lista på mina favoritfilmer och serier.) |
| Favorit-TV: | The Sopranos (1999-2007), Hannibal (2013-2015) och Frasier (1993-2004). (Lista på mina favoritfilmer och serier.) |
| Favoritdikt: | The Raven (1845) och Annabel Lee (1849) av Edgar Allan Poe, Porphyria's Lover (1836) av Robert Browning, och The Love Song of J. Alfred Prufrock (1915) av T.S. Eliot. Introspektiv melankoli, dödens närvaro, psykologisk komplexitet. (Lista på mitt personliga bibliotek.) |
| Favoritspel: | Bloodborne (2015) står absolut högst; mardrömslika gränder och existentiell skräck i perfekt balans. Lies of P (2023) följer tätt med sin gotiska estetik och mekaniska precision. Dead Space 2 (2011) följer på en tredje plats med sin klaustrofobiska förtvivlan i vakuumets mörker, och The Witcher 3: Wild Hunt (2015) är en outlier i min samling, men obestridlig i sin kvalitet. Samma entusiasm väntar på att få omfamna Thymesia (2022), Dishonored (1 & 2) (2012/2016), The Order: 1886 (2015), Vampyr (2018), Steelrising (2022), Blasphemous 2 (2023), The Sinking City (2019), och Call of Cthulhu (2018) när de i tur och ordning träder ut ur skuggan. |
| Favoritkaraktärer: | I absolut zenith står Killgrave / The Purple Man (Marvel Comics / Jessica Jones); kontroll utan ansträngning, viljan som absolut lag. Därefter följer Dr. Hannibal Lecter med sin estetiska precision parad med klinisk distans, samt Eugene Victor Tooms (The X-Files) vars ritualistiska kompulsion saknar förklaring eller ursäkt. Under dessa tre vilar Jonathan Crane / Scarecrow (Batman) som lever på rädsla han själv aldrig känner, Michael Myers (Halloween) vars totala emotionella frånvaro manifesteras som ren form, och John Doe (Se7en) med sin ideologiska exekvering utan empati. Slutligen Negan (The Walking Dead) med charm som döljer hugget, Tony Soprano (The Sopranos) vars respekt äger varje rum med eller utan samtycke, och Edward Nygma / Riddler (Batman); intelligens som kräver sin publik, vars fullständiga potential skulle realiseras i en Jigsaw-liknande inkarnation där varje pussel blir ett test av överlevnad och förtjänst. |
| Favoritdjur: | Jag är ingen djurmänniska. Min första impuls efter kontakt med fauna är att söka tvål och vatten. Men om jag måste välja, baserat på estetik eller biologisk absurditet: Pesquets papegoja (Drakula-papegojan). Mörker och scharlakansrött, gotisk estetik i fågelform. Koala, baserat på felaktig barndomsfakta att de äter sig höga på eucalyptus, tappar greppet och störtar mot en för tidig död. "Pundar-pandor" fascinerade mig. Även om det är falskt behåller jag missförståndet av nostalgiska skäl. Och Korpen; intelligent, symboliskt perfekt. Men emo-rörelsen gjorde den klyschig. Jag behåller den ändå. Sanningen överlever trenden. |
| KONTEMPLATIVA FRÅGOR | |
| Favoritinredningsstil: | Hemmet är en berättelse i tre akter. Gothic Revival på utsidan; historiskt, monumentalt, en fasad som talar innan dörren öppnas. Dark Academia i biblioteket, kontoret, och vardagsrummet. Det är där tanken och samtalet lever. Moody/Modern Gothic i köket, badrummet och sovrummen; de privata rummen, de man inte bjuder världen till. (Min personliga samling av konstkopior.) |
| Favoritfärg: | Svart, lila och vinröd, i den ordningen. |
| Vad gör dig arg?: | Dålig smak. |
| Vad är du rädd för?: | Rädsla är en lyx för de som inte förstår sina egna impulser. |
| Vad skulle du säga till ditt yngre jag?: | 'Fortsätt. Mörkret är inte en fiende — det är en vägvisare.' |
| DIGITALT FÖRSVAR | |
| Digitalt försvar: |
Linux Mint, Mullvad VPN/Browser och GrapheneOS-filosofi. Inget lämnas åt slumpen. Identitetshantering: Isolerad via Proton Mail, SimpleLogin-alias och virtuella engångskort. Jag existerar bara där jag väljer att synas. Säkerhetsprincip: E2EE via Signal, Bitwarden för unika strängar och fysiska nycklar (YubiKey) som grindvakter. [Läs fullständig guide ↓] |
Mitt Engagemang (Manifest)
Noctis Cognitio, eller Mörkrets Kunskap, föddes ur ett högst personligt behov: att förklara och dokumentera min inre värld för mina barn. Det började som en plats där mina tankar, analyser och min livsfilosofi, speciellt de sidor som rör rationaliteten bakom det makabra och det mänskliga mörkret, skulle kunna bevaras. En sorts analytisk självbiografi som sträcker sig bortom det vardagliga.
Med tiden har projektet vuxit och utvecklats bortom den privata sfären. Idag är Noctis Cognitio ett öppet forum och en fortlöpande analys om "det som ligger i skuggorna". Det vill säga de komplexa sammanflätningarna mellan klassisk konst, mytologi, psykologi och den mörkare sidan av mänskligt beteende.
Noctis Cognitio är mitt personliga utlopp för att utforska sambanden mellan det fördolda, det rationella, och de djupa mysterierna i vårt kulturella arv. Jag startade projektet 2025 med målet att dissekera den mänskliga psykets mörka hörn och belysa de kalla, rationella krafter som driver det.
Detta är inte en hyllning till mörkret, utan en analys. Från det gotiska arvet till den moderna psykopatologin söker jag klarhet i det som samhället helst undviker. Jag ser mörkret inte som en fiende, utan som ett enormt skafferi av kunskap som, om den dissekeras med intellektuell skärpa och logik, kan avslöja våra djupaste sanningar. Här samlar jag mina kontemplationer, analyser och personliga bibliotek för att dela min strävan efter Ratio Obscura – den mörka rationaliteten.
De Sito: Om Noctis Cognitio (Ratio Obscura)
Noctis Cognitio (Mörkrets Kunskap) grundades med ett tydligt uppdrag: att vara ett digitalt arkiv och en analysplattform dedikerad till de dolda, men rationella, aspekterna av mänsklig kultur och psykologi. Till skillnad från många andra online-projekt, betonar Noctis Cognitio intellektuell skärpa framför känslomässigt drama, i linje med vår taglinje "Ratio Obscura".
Webbplatsen är strukturerad för att erbjuda en djupdykning i specifika ämnen via Vita Profundae, Ultima Cena och Scripta Mea. Designen är medvetet minimalistisk, fokuserad på typografi och en mörk palett, för att säkerställa att innehållet, snarare än dekorativa element, står i centrum. Detta är en plats för kontemplation och analys, byggd för att vara tidlös och funktionell.
1. Mary Olivers analys rörde sorg, men för mig är dikten en beskrivning av kausalitet: hur mörkret i min barndom amputerade det emotionella och lämnade kvar den kalla rationalitet som definierar min Antisociala Cluster B-diagnos. Här bör poängteras, för lekmän som förväxlar begreppen, att antisocial inte är synonymt med osocial; det handlar inte om att undvika sällskap, utan om en fundamental skillnad i hur det sociala kontraktet och mellanmänsklig empati processas. En gåva av självinsikt som är lika mycket en börda av alienation som en befrielse från stress, men också en permanent avsaknad av affektiv empati. För den som drunknar i affekt låter frånvaron av den som frid. För den som lever där är det snarare en plattare terräng: mindre smärta, men också mindre resonans. När terrängen är platt och saknar naturliga "toppar" i form av emotionell resonans, måste man bygga sina egna höjdpunkter genom estetik, intellektuell stimulans och precision. Därav min avgudan av klassisk musik och opera, gourmetmat och morbid konst, gissar jag på.
2. En poäng som de flesta missar angående alkoholfri päroncider. När man tar bort alkohol från ett vin (dealkoholisering) genom vakuumdestillation eller omvänd osmos, så mördar man ofta kroppens "ryggrad". Alkoholen fungerar som en bärare för aromer och ger en specifik viskositet. Att dricka dealkoholiserat vin är som att läsa ett teatermanus där alla verb har raderats; man förstår handlingen, men drivkraften är borta.
Där har Cidern en ärlighet. En alkoholfri päroncider försöker inte vara något den inte är. Den är byggd från grunden för att vara alkoholfri. Den behåller sin balans eftersom den aldrig har förlorat något i en kemisk process. Att jag väljer den framför ett dåligt alkoholfritt rödvin (som oftast smakar som sur juice med identitetskris) är ett resultat av min avsky för mediokritet. Jag väljer hellre en högkvalitativ "enkel" dryck än en misslyckad "fin" dryck. Smaken är hela resan.
Hellre en autentisk enkelhet än en misslyckad komplexitet.
Därför läser jag hellre en välskriven dikt än en dålig roman. Därför äter jag hellre en perfekt pizza än en pretentiös tallrik där kocken missförstått balans. Därför sitter jag hellre ensam med ett stearinljus än mitt i ett ytligt sällskap som låtsas vara djup.
3. En riktig ghostphone lämnar aldrig hemmet, kopplar aldrig upp sig mot något WiFi, och används endast i avskärmade utrymmen. Den har inget SIM-kort, ingen platshistorik, inga appar som inte är absoluta nödvändigheter. Detta är långt bortom vad 99% av alla människor behöver. Jag nämner det bara för att vara komplett.