Det här är en FAQ. Vissa frågor dyker upp om och om igen. Från familj, kollegor, folk jag nyss träffat. Snarare än att upprepa mig har jag samlat dem här. Du kan hoppa över det ytliga och gå direkt till kärnan.
Kortversionen: Jag är en man på 40 år, bosatt i Sverige. Jag har alltid dragits mot mörkret. Det är min fasta identitet, och hur jag ser på saker. Jag lagar mat noggrant för att slarv är ointressant, inte för att imponera. Jag läser obskyra saker för att de når dit vanliga böcker inte når. Jag har hundratals vinflaskor för att varje måltid har sina krav. Dålig smak irriterar mig. Jag har tre barn som förmodligen ser mig som pappa före allt annat. Detaljer nedan.
De Me: Skaparen
![[Mitt Namn] - Skaparen av Noctis Cognitio](img/skaparen.jpeg)
Snabbfakta
| PERSONLIGT | |
| Namn: | [Redacted] |
| Ålder: | Född Juni 1986. |
| Härkomst: | Sverige. |
| Relationsstatus: | [Redacted] |
| Antal barn: | Far till 3. En son och två döttrar. |
| Yrke: | [Redacted] |
| FILOSOFI & VÄRDERINGAR | |
| Livsfilosofi: | Rationell kontemplation. Caligo non solum occultat. Sed revelat — mörkret döljer inte bara. Det avslöjar. |
| Akademiskt fokus: | Existentiell filosofi och kriminologi. |
| Vad värderar du mest: | Klarhet. |
| Vad föraktar du mest: | Mediokritet. |
| Politisk åsikt: | Icke-partisk, intresserad av sanningen. Politik är i hög grad teater. |
| Religiös tro: | Agnostiker med ett ben i existentialismen. Universum är ett stort skafferi. |
| Min insikt i det okända: | Vi kan kartlägga det vi vet. Det vi ännu inte vet är en annan sak. |
| Psykologiska observationer: | Psykologi handlar mer om att lägga märke till saker än att studera dem formellt. |
| Kuriosa & förråd: | Jag kallar mig inte samlare, men böcker och vin tar upp oproportionerligt mycket utrymme. Biblioteket är stort. Vinförrådet likaså. |
| FAVORITER & FASCINATIONER | |
| Fascination: | Seriemördare. Eller mer specifikt psykopatologin bakom det. |
| Kulturellt fokus och hobbies: | Klassisk musik och opera, makaber konst, litteratur, gastronomi, årgångsviner. |
| Litteratur & forskning: | Jag rör mig fritt mellan medicinska journaler från 1800-talets anatomi och mörk poesi. Biblioteket täcker gotisk skräck, psykologi, filosofi och dramatik, och teatermanus om det mänskliga vansinnet. Schopenhauer och Nietzsche sitter djupt. Kliniska studier av hysteri, kriminalhistoria och true crime. Alltid analyserat ur ett moralfilosofiskt perspektiv, inte för spänningens skull. |
| Favoritmusik: | J.S. Bachs Goldbergvariationen: Aria (cembalo), W.A. Mozarts Lacrimosa, L. van Beethovens Pianosonat nr. 14 'Moonlight'. (Fullständig lista.) |
| Svensk musik?: | Inte mycket, men den svenska visan landar rätt. Berättandet, det akustiska, melankolinansen. Vem Kan Segla Förutan Vind och Cornelis Vreeswijks Cecilia Lind (egentligen Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind). |
| Övrig musik: | Nittio procent är klassiskt och opera. Men några moderna verk tar sig igenom ändå. Blonde Redheads For the Damaged Coda. Det finns en trasig skönhet där. The Stranglers Golden Brown med sin cembalo-drivna barockkänsla. The Handsome Familys Far from Any Road som öppnar mot något ödsligt. De är inte bakgrundsbrus, de representerar specifika stämningslägen. |
| Favoritkonstnär: | Jag söker konst i gränslandet mellan skönhet och fasa, makt och förfall. Caravaggio, Gentileschi och Repin för ljusdunklet och ögonblicket av absolut sanning. Böcklin, Friedrich, von Stuck och Fuseli för dödens närvaro och naturens överlägsenhet. Beksiński, Giger, Blake och John Martin för det som ligger bortom det mänskliga. Det biomekaniska, det monumentala, det obegripliga. (Fullständig lista.) |
| Varför lägger du ner så mycket tid på matlagning?: | Det är en ritual snarare än en syssla. Opera under tillagningen, klassisk musik under måltiden: Olika faser kräver olika tonalitet. Jag förbereder allt, häller upp ett glas vin och låter sedan arbetet ta vid. Det handlar inte om att spara tid. Det handlar om att göra det ordentligt. |
| Favoritmat: | Brasserie de luxe, haute cuisine, maison gastronomique. En meny som kombinerar finess, etik och anatomisk förståelse, serverad med benporslin, silverbestick och vin i kristallglas till klassisk musik. Men jag ser också sanningen i en pizza och en stor stark. Matens ryggrad är inte priset utan äktheten. Det handlar inte om vad man älskar, utan om att man älskar det. |
| Favoritdryck: | Laphroaig (single malt-whisky), Rochefort 10 (trappistale), Palmer & Co (champagne), Purity (vodka), Grönstedts Monopol VSOP (cognac), samt päroncider[2] (alkoholfri). (Lista på vinsamling och barskåp.). |
| Favoritvin: | Varje vin har sin rätt och varje rätt sitt vin. Men bortom tallriken är Pinot Noir och Chianti mina självklara val. De sjunger mot gommen snarare än ropar. (Lista på vinsamling och barskåp.) |
| Övriga favoritdrycker: | Om jag inte har vin till middag eller en ostbricka så är mer vardagsnära drycker: rom och cola, Snowball, Vichy Catalan, Lapsang Souchong, Oolong. |
| Favoritoster: | All ost, men de opastöriserade och vällagrade håller en särskild plats. Roquefort som den intensiva kärnan; smörig med en skarp sälta, pepprig, djup eftersmak av söt fårmjölk. Epoisses de Bourgogne. Luktar som en biologisk katastrof, men döljer en silkeslena, nästan smörkolsaktiga insida. Brie de Meaux med skogssvamp, jord och smör. Därefter: Blue Stilton, majestätisk, nötig, krämig. Parmigiano-Reggiano 30–36 månader med saltkristaller och toner av ananas och brynt smör. Comté 24–36 månader med rostade hasselnötter och torkad aprikos. Och Mont d'Or, vinterns mest exklusiva upplevelse, rinnande och skogsnära med grankåda och mjuk grädde. |
| Konfekt- och dessertval?: | Jag föredrar en Roquefort, trippellagrad Brie de Meaux, spanska Marconamandlar och Halkidiki-oliver med pimiento framför det mesta som kallas dessert. Men vid utvalda tillfällen: sorbet, chokladtryfflar eller shortbread. |
| Följer du bordsmanér?: | De regler som tjänar hövlighet och precision, ja. Men vissa regler är bara fossiliserad nervositet. Att lägga ifrån sig kniven mellan tuggor till exempel. En välhanterad kniv är inte ett hot. Och att torka tallriken med bröd: italienarna kallar det scarpetta. Det är inte fult, det är respekt för maten. |
| Ditt fyllekäk?: | Löjrom, smetana och rostat bröd, skuret i trianglar. Vid humör ackompanjeras det av Roquefort eller Brie de Meaux (ja, jag älskar mögelost), tryffelsalami, Prosciutto Crudo lagrad i tio månader. (Se konfekt- och dessertval för fler alternativ.) |
| Favoritresmål: | Florens. Konst, mat, kultur och musik på samma ställe. |
| Favoritbok: | Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde (1886) av Robert Louis Stevenson. (Bibliotekslista.) |
| Favoritfilm: | Tre verk delar första platsen: Tobe Hoopers The Texas Chainsaw Massacre (1974), David Finchers Se7en (1995) och Clive Barkers Hellraiser (1987). Nära följer Coen Brothers Fargo (1996). (Fullständig lista.) |
| Favoritregissör: | David Fincher (Se7en, Zodiac, Mindhunter), Coen Brothers (Fargo, No Country for Old Men), Quentin Tarantino (Reservoir Dogs, Pulp Fiction), och Guy Ritchie. De två sistnämnda gör dialog till ett vapen. En rätt skriven konversation, rätt tajmad, är mer laddad än vilket skott som helst. (Fullständig lista.) |
| Favoritskådespelare: | David Tennant för balansen mellan charm och kontroll och Peter Stormare för hans intensiva, oförutsägbara närvaro (Fargo, Constantine). (Fullständig lista.) |
| Favorit-TV: | The Sopranos (1999–2007), Hannibal (2013–2015) och Frasier (1993–2004). (Fullständig lista.) |
| Favoritdikt: | The Raven (1845) och Annabel Lee (1849) av Edgar Allan Poe, Porphyria's Lover (1836) av Robert Browning, The Love Song of J. Alfred Prufrock (1915) av T.S. Eliot. Melankoli, dödens närvaro, psykologisk komplexitet. (Bibliotekslista.) |
| Favoritspel: | Bloodborne (2015) är absolut överst. Mardrömslika gränder och existentiell skräck i perfekt balans. Lies of P (2023) tätt bakom med gotisk estetik och mekanisk precision. Dead Space 2 (2011) på tredje plats. The Witcher 3 (2015) är en outlier men obestridlig i sin kvalitet. Väntar på att hinna med Thymesia, Dishonored 1 & 2, The Order: 1886, Vampyr, Steelrising, Blasphemous 2, The Sinking City och Call of Cthulhu. |
| Favoritkaraktärer: | I absolut topp: Killgrave / The Purple Man (Marvel Comics / Jessica Jones); kontroll utan ansträngning, viljan som absolut lag. Dr. Hannibal Lecter med sin estetiska precision och kliniska distans. Eugene Victor Tooms (The X-Files) vars ritualistiska kompulsion saknar förklaring eller ursäkt. Därunder: Jonathan Crane / Scarecrow, Michael Myers, John Doe (Se7en). Negan, Tony Soprano och Edward Nygma / Riddler avslutar listan; intelligens och kontroll på olika sätt, med varierande resultat. |
| KONTEMPLATIVA FRÅGOR | |
| Favoritinredningsstil: | Hemmet är en berättelse i tre akter. Gothic Revival på utsidan; historiskt, monumentalt, en fasad som talar innan dörren öppnas. Dark Academia i biblioteket, kontoret och vardagsrummet. Moody/modern gothic i köket, badrummet och sovrummen; de rum man inte bjuder världen till. (Min konstsamling.) |
| Vad gör dig arg?: | Dålig smak. |
| Vad är du rädd för?: | Det okända okända. Vi vet inte vad vi inte vet. |
| Vad skulle du säga till ditt yngre jag?: | 'Fortsätt. Mörkret är inte en fiende — det är en vägvisare.' |
| DE GLÖMDA FRÅGORNA | |
| Frågorna som var absolut livsviktiga som barn, men svarade nu genom vuxna ögon. | |
| Favoritfärg: | Svart, lila och vinröd, i den ordningen. |
| Favoritdjur: | Jag är ingen djurmänniska. Min första impuls efter kontakt med fauna är att söka tvål och vatten. Men om jag måste: Pesquets papegoja, den gotiska fågelformen i mörkrött. Koala, baserat på felaktig barndomsfakta om att eucalyptus ger rus, fall, och för tidig död. "Knarkbjörnar", med andra ord. Och även om det är falskt behåller jag det av nostalgiska skäl. Korpen: intelligent, symboliskt perfekt, men emo-rörelsen gjorde den klyschig. Jag behåller den ändå. Sanningen överlever trenden. |
| Om du var ett djur: | Inget djur tilltalar mig fullt ut. Huskatten har sin elegans. Lejonet sin naturliga auktoritet. Ugglan har sin ljudlösa precision. Björnen har sin styrka. Spindeln har sitt tålmodiga arkitektoniska lugn, och vargen sin koordinerade, nästan mekaniska flockintelligens. Men alla är i slutändan under sina biologiska impulser. Människan är förstås inget undantag. Skillnaden är att vi serverar våra drifter med ett glas vin och kallar det civilisation. ("Det som är naturligt för spindeln är kaos för flugan." — Morticia Addams) |
| Rädd för spöken? | Nej. Det är de levande som utgör hotet, inte de döda. Jag har dock upplevt en enskild, för mig helt oförklarlig situation. Min princip är att jag hellre vet än tror, men jag håller alltid dörren öppen för empiriska bevis som utmanar det vi för stunden anser vara logiskt. |
| Tror du på utomjordingar? | Ja. Bakterier är biologiskt liv. Men intelligent liv? Kanske. Det ärliga svaret är att jag inte vet. Matematiskt är universum för stort för att vi ska vara ensamma, men samtidigt så pass stort att sannolikheten för att vi någonsin får kontakt är i princip noll. Vi existerar i ett tillstånd där svaret logiskt sett borde vara ja, men det praktiska resultatet förblir ett permanent nej. |
| Superförmåga: | Mind control och Will control. Det är den mest resurseffektiva formen av inflytande. Inga fysiska krav eller inga ansträngningar, och offret samarbetar gärna. |
| Favoritårstid: | Hösten. Det är den enda ärliga årstiden. Det är då naturen dekonstrueras, fasaderna faller och allt levande tvingas dra sig tillbaka. Ljuset kapitulerar, skuggorna blir djupare och världen återgår till det mörker och den tystnad där jag trivs bäst. |
| Favoritdinosaurie: | Utahraptor. (Det Hollywood kallade 'Velociraptor' i Jurassic Park). |
| DIGITALT FÖRSVAR | |
| Digitalt försvar: |
Linux Mint, Mullvad VPN/Browser och GrapheneOS-filosofi. Inget lämnas åt slumpen. Identitetshantering: Proton Mail, SimpleLogin-alias och virtuella engångskort. Jag existerar bara där jag väljer att synas. Säkerhetsprincip: E2EE via Signal, Bitwarden för lösenord och YubiKey som grindvakt. [Läs fullständig guide ↓] |
Mitt Engagemang (Manifest)
Noctis Cognitio, eller Mörkrets Kunskap, föddes ur ett högst personligt behov: att förklara och dokumentera min inre värld för mina barn. Det började som en plats där mina tankar, analyser och min livsfilosofi, speciellt de sidor som rör rationaliteten bakom det makabra och det mänskliga mörkret, skulle kunna bevaras. En sorts analytisk självbiografi som sträcker sig bortom det vardagliga.
Med tiden har projektet vuxit och utvecklats bortom den privata sfären. Idag är Noctis Cognitio ett öppet forum och en fortlöpande analys om "det som ligger i skuggorna". Det vill säga de komplexa sammanflätningarna mellan klassisk konst, mytologi, psykologi och den mörkare sidan av mänskligt beteende.
Noctis Cognitio är mitt personliga utlopp för att utforska sambanden mellan det fördolda, det rationella, och de djupa mysterierna i vårt kulturella arv. Jag startade projektet 2025 med målet att dissekera den mänskliga psykets mörka hörn och belysa de kalla, rationella krafter som driver det.
Detta är inte en hyllning till mörkret, utan en analys. Från det gotiska arvet till den moderna psykopatologin söker jag klarhet i det som samhället helst undviker. Jag ser mörkret inte som en fiende, utan som ett enormt skafferi av kunskap som, om den dissekeras med intellektuell skärpa och logik, kan avslöja våra djupaste sanningar. Här samlar jag mina kontemplationer, analyser och personliga bibliotek för att dela min strävan efter Ratio Obscura – den mörka rationaliteten.
De Sito: Om Noctis Cognitio (Ratio Obscura)
Noctis Cognitio (Mörkrets Kunskap) grundades med ett tydligt uppdrag: att vara ett digitalt arkiv och en analysplattform dedikerad till de dolda, men rationella, aspekterna av mänsklig kultur och psykologi. Till skillnad från många andra online-projekt, betonar Noctis Cognitio intellektuell skärpa framför känslomässigt drama, i linje med vår taglinje "Ratio Obscura".
Webbplatsen är strukturerad för att erbjuda en djupdykning i specifika ämnen via Vita Profundae, Ultima Cena och Scripta Mea. Designen är medvetet minimalistisk, fokuserad på typografi och en mörk palett, för att säkerställa att innehållet, snarare än dekorativa element, står i centrum. Detta är en plats för kontemplation och analys, byggd för att vara tidlös och funktionell.
1. Mary Olivers analys rörde sorg, men för mig är dikten en beskrivning av kausalitet: hur mörkret i min barndom amputerade det emotionella och lämnade kvar den kalla rationalitet som definierar min Antisociala Cluster B-diagnos. Här bör poängteras, för lekmän som förväxlar begreppen, att antisocial inte är synonymt med osocial; det handlar inte om att undvika sällskap, utan om en fundamental skillnad i hur det sociala kontraktet och mellanmänsklig empati processas. En gåva av självinsikt som är lika mycket en börda av alienation som en befrielse från stress, men också en permanent avsaknad av affektiv empati. För den som drunknar i affekt låter frånvaron av den som frid. För den som lever där är det snarare en plattare terräng: mindre smärta, men också mindre resonans. När terrängen är platt och saknar naturliga "toppar" i form av emotionell resonans, måste man bygga sina egna höjdpunkter genom estetik, intellektuell stimulans och precision. Därav min avgudan av klassisk musik och opera, gourmetmat och morbid konst, gissar jag på. Frånvaron av affektiv empati är inte ett konstant, bultande sår; det är snarare en tystnad, en avsaknad av bakgrundsbrus som andra ständigt måste navigera och distraheras av.
2. En poäng som de flesta missar angående alkoholfri päroncider. När man tar bort alkohol från ett vin (dealkoholisering) genom vakuumdestillation eller omvänd osmos, så mördar man ofta kroppens "ryggrad". Alkoholen fungerar som en bärare för aromer och ger en specifik viskositet. Att dricka dealkoholiserat vin är som att läsa ett teatermanus där alla verb har raderats; man förstår handlingen, men drivkraften är borta.
Där har Cidern en ärlighet. En alkoholfri päroncider försöker inte vara något den inte är. Den är byggd från grunden för att vara alkoholfri. Den behåller sin balans eftersom den aldrig har förlorat något i en kemisk process. Att jag väljer den framför ett dåligt alkoholfritt rödvin (som oftast smakar som sur juice med identitetskris) är ett resultat av min avsky för mediokritet. Jag väljer hellre en högkvalitativ "enkel" dryck än en misslyckad "fin" dryck. Smaken är hela resan.
Hellre en autentisk enkelhet än en misslyckad komplexitet.
Därför läser jag hellre en välskriven dikt än en dålig roman. Därför äter jag hellre en perfekt pizza än en pretentiös tallrik där kocken missförstått balans. Därför sitter jag hellre ensam med ett stearinljus än mitt i ett ytligt sällskap som låtsas vara djup.
3. En riktig ghostphone lämnar aldrig hemmet, kopplar aldrig upp sig mot något WiFi, och används endast i avskärmade utrymmen. Den har inget SIM-kort, ingen platshistorik, inga appar som inte är absoluta nödvändigheter. Detta är långt bortom vad 99% av alla människor behöver. Jag nämner det bara för att vara komplett.