Det här är en FAQ. Vissa frågor dyker upp om och om igen. Från familj, kollegor, folk jag nyss träffat. Snarare än att upprepa mig har jag samlat dem här. Du kan hoppa över det ytliga och gå direkt till kärnan.
Kortversionen: Jag är en man på 40 år, och bosatt i Sverige. Jag har tre barn som förmodligen ser mig som pappa före allt annat. Jag trivs i tystnad, skuggor och ensamhet. Där andra söker stimulans söker jag klarhet. Klassisk musik och opera fyller hemmet. Får barnen välja så blir det Slipknot, Lady Gaga eller Eminem. Jag lagar mat noggrant för att slarv är ointressant, inte för att imponera. Jag läser obskyra böcker, samlar makaber konst och har hundratals vinflaskor eftersom varje måltid har sina krav. Jag dras till det gotiska. Inte för att det är mörkt, utan för att det ofta säger sanningen utan att försköna den. Det är här min kontroll slutar och ditt ansvar börjar. Detaljer nedan.
De Me: Skaparen
![[Mitt Namn] - Skaparen av Noctis Cognitio](img/skaparen.jpeg)
![[Mitt Namn] - Skaparen av Noctis Cognitio](img/skaparen2.png)
Snabbfakta
| PERSONLIGT | |
| Namn: | [Redacted] |
| Ålder: | Född 1986. |
| Härkomst: | Sverige. |
| Relationsstatus: | [Redacted] |
| Antal barn: | Far till 3. En son och två döttrar. |
| Yrke: | [Redacted] |
| FILOSOFI & VÄRDERINGAR | |
| Livsfilosofi: | Rationell kontemplation. Caligo non solum occultat. Sed revelat — mörkret döljer inte bara. Det avslöjar. |
| Akademiskt fokus: | Existentiell filosofi och kriminologi. |
| Vad värderar du mest: | Klarhet. |
| Vad föraktar du mest: | Mediokritet. |
| Politisk åsikt: | Icke-partisk, intresserad av sanningen. Politik är i hög grad teater. |
| Religiös tro: | Ateist med ett ben i existentialismen. Universum är ett stort skafferi, inte en kyrka. Min avsaknad av tro är intellektuellt ärlig; jag förutsätter att det övernaturliga inte finns, men min slutgiltiga lojalitet ligger alltid hos empiriska bevis. Dörren står öppen, men tröskeln för att bevisa det osannolika är extremt hög. Fram till dess förblir himlen tom, världen utan spöken, och jag blir maskmat.
Därför har jag alltid funnit döden tröstande. Inte som ett slut, utan som en ovetande deadline. Ett "steg" till inget. Lika mycket som jag var innan jag föddes: noll. Vetskapen om att det kan ta slut när som helst, det är vad som ger mig utrymme att omfamna allt: skönhet, konst, skräck. Utan den vetskapen vore livet bara en förvaring. Lika tomt som rymden vi ser. Ett gigantiskt vakuum och kaos som inte bryr sig om vår existens, hur mycket vi än försöker mäta den. |
| Min insikt i det okända: |
Vi vet vad vi vet. Det är en sak. Det är kartläggning. Vi vet vad vi inte vet. Det är ofantligt mycket större. Det är utforskning.
Men vad är det vi inte ens vet att vi inte vet? Var börjar man ens? Matematiskt? Biologiskt? Kemiskt? Inom IT och AI? Men framför allt fysiskt? Fysikens och den digitala intelligensens okändhet är den blinda fläcken som ger verklig svindel. |
| Psykologiska observationer: | Psykologi handlar mer om att lägga märke till saker än att studera dem formellt. |
| Kuriosa & förråd: | Jag kallar mig inte samlare, men böcker och vin tar upp oproportionerligt mycket utrymme. Biblioteket är stort. Vinförrådet likaså. |
| FAVORITER & FASCINATIONER | |
| Fascination: | Seriemördare. Eller mer specifikt psykopatologin bakom det. |
| Kulturellt fokus och hobbies: | Klassisk musik och opera, makaber konst, litteratur, gastronomi, årgångsviner. |
| Litteratur & forskning: | Jag rör mig fritt mellan medicinska journaler från 1800-talets anatomi och mörk poesi. Biblioteket täcker gotisk skräck, psykologi, filosofi och dramatik, och teatermanus om det mänskliga vansinnet. Schopenhauer och Nietzsche sitter djupt. Kliniska studier av hysteri, kriminalhistoria och true crime. Alltid analyserat ur ett moralfilosofiskt perspektiv, inte för spänningens skull. |
| Favoritmusik: | J.S. Bachs Goldbergvariationen: Aria (cembalo), W.A. Mozarts Lacrimosa, L. van Beethovens Pianosonat nr. 14 'Moonlight'. (Fullständig lista.) |
| Svensk musik?: | Inte mycket, men den svenska visan landar rätt. Berättandet, det akustiska, melankolinansen. Vem Kan Segla Förutan Vind och Cornelis Vreeswijks Cecilia Lind (egentligen Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind). |
| Övrig musik: | Nittio procent är klassiskt och opera. Men några moderna verk tar sig igenom ändå. Blonde Redheads For the Damaged Coda. Det finns en trasig skönhet där. The Stranglers Golden Brown med sin cembalo-drivna barockkänsla. The Handsome Familys Far from Any Road som öppnar mot något ödsligt. De är inte bakgrundsbrus, de representerar specifika stämningslägen. |
| Favoritkonstnär: | Jag söker konst i gränslandet mellan skönhet och fasa, makt och förfall. Caravaggio, Gentileschi och Repin för ljusdunklet och ögonblicket av absolut sanning. Böcklin, Friedrich, von Stuck och Fuseli för dödens närvaro och naturens överlägsenhet. Beksiński, Giger, Blake och John Martin för det som ligger bortom det mänskliga. Det biomekaniska, det monumentala, det obegripliga. (Fullständig lista.) |
| Varför lägger du ner så mycket tid på matlagning?: | Det är en ritual snarare än en syssla. Opera under tillagningen, klassisk musik under måltiden: Olika faser kräver olika tonalitet. Jag förbereder allt (Mise en place), häller upp ett glas vin och låter sedan arbetet ta vid. Det handlar inte om att spara tid. Det handlar om att göra det ordentligt. |
| Favoritmat: | Brasserie de luxe, haute cuisine, maison gastronomique. En meny som kombinerar finess, etik och anatomisk förståelse, serverad med benporslin, silverbestick och vin i kristallglas till klassisk musik. Men jag ser också sanningen i en pizza och en stor stark. Matens ryggrad är inte priset utan äktheten. Det handlar inte om vad man älskar, utan om att man älskar det.
Det paradoxala med fisk: Nålben! Ett köttben är förutsägbart och fastnar inte i gommen, men fiskens dolda, flexibla bennålar är en stenhård no-go. Rätt rensad: chefs kiss. Men ett enda litet dolt nålben förstör hela den magiska harmonin sekunden det möter gommen. |
| Favoritdryck: | Laphroaig (single malt-whisky), Rochefort 10 (trappistale), Palmer & Co (champagne), Purity (vodka), Grönstedts Monopol VSOP (cognac), samt päroncider[2] (alkoholfri). (Lista på vinsamling och barskåp.). |
| Favoritvin: | Varje vin har sin rätt och varje rätt sitt vin. Men bortom tallriken är Pinot Noir och Chianti mina självklara val. De sjunger mot gommen snarare än ropar. (Lista på vinsamling och barskåp.) |
| Övriga favoritdrycker: | Om jag inte har vin till middag eller en ostbricka så är mer vardagsnära drycker: rom och cola, Snowball, Vichy Catalan, Lapsang Souchong, Oolong. |
| Favoritoster: | All ost, men de opastöriserade och vällagrade håller en särskild plats. Roquefort som den intensiva kärnan; smörig med en skarp sälta, pepprig, djup eftersmak av söt fårmjölk. Epoisses de Bourgogne. Luktar som en biologisk katastrof, men döljer en silkeslena, nästan smörkolsaktiga insida. Brie de Meaux med skogssvamp, jord och smör. Därefter: Blue Stilton, majestätisk, nötig, krämig. Parmigiano-Reggiano 30–36 månader med saltkristaller och toner av ananas och brynt smör. Comté 24–36 månader med rostade hasselnötter och torkad aprikos. Och Mont d'Or, vinterns mest exklusiva upplevelse, rinnande och skogsnära med grankåda och mjuk grädde.
På frukostsmörgåsen så är dock en vällagrad Prästost sin helt självklara och ohotade plats. |
| Konfekt- och dessertval?: | Jag föredrar en Roquefort, trippellagrad Brie de Meaux, spanska Marconamandlar och Halkidiki-oliver med pimiento framför det mesta som kallas dessert. Men vid utvalda tillfällen: sorbet, chokladtryfflar eller shortbread. |
| Följer du bordsmanér?: | De regler som tjänar hövlighet och precision, ja. Men vissa regler är bara fossiliserad nervositet. Att lägga ifrån sig kniven mellan tuggor till exempel. En välhanterad kniv är inte ett hot. Och att torka tallriken med bröd: italienarna kallar det scarpetta. Det är inte fult, det är respekt för maten. |
| Ditt fyllekäk?: | Löjrom, smetana och rostat bröd, skuret i trianglar. Vid humör ackompanjeras det av Roquefort eller Brie de Meaux (ja, jag älskar mögelost), tryffelsalami, Prosciutto Crudo lagrad i tio månader. (Se konfekt- och dessertval för fler alternativ.) |
| Favoritresmål: | Florens. Konst, mat, kultur och musik på samma ställe. |
| Favoritbok: | Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde (1886) av Robert Louis Stevenson. (Bibliotekslista.) |
| Favoritfilm: | Tre verk delar första platsen: Tobe Hoopers The Texas Chainsaw Massacre (1974), David Finchers Se7en (1995) och Clive Barkers Hellraiser (1987). Nära följer Coen Brothers Fargo (1996). (Fullständig lista.) |
| Favoritregissör: | David Fincher (Se7en, Zodiac, Mindhunter), Coen Brothers (Fargo, No Country for Old Men), Quentin Tarantino (Reservoir Dogs, Pulp Fiction), och Guy Ritchie. De två sistnämnda gör dialog till ett vapen. En rätt skriven konversation, rätt tajmad, är mer laddad än vilket skott som helst. (Fullständig lista.) |
| Favoritskådespelare: | David Tennant för balansen mellan charm och kontroll och Peter Stormare för hans intensiva, oförutsägbara närvaro (Fargo, Constantine). (Fullständig lista.) |
| Favorit-TV: | The Sopranos (1999–2007), Hannibal (2013–2015) och Frasier (1993–2004). (Fullständig lista.) |
| Favoritdikt: | The Raven (1845) och Annabel Lee (1849) av Edgar Allan Poe, Porphyria's Lover (1836) av Robert Browning, The Love Song of J. Alfred Prufrock (1915) av T.S. Eliot. Melankoli, dödens närvaro, psykologisk komplexitet. (Bibliotekslista.) |
| Favoritspel: | Bloodborne (2015) är absolut överst. Mardrömslika gränder och existentiell skräck i perfekt balans. Lies of P (2023) tätt bakom med gotisk estetik och mekanisk precision. Dead Space 2 (2011) på tredje plats. The Witcher 3 (2015) är en outlier men obestridlig i sin kvalitet. Väntar på att hinna med Thymesia, Dishonored 1 & 2, The Order: 1886, Vampyr, Steelrising, Blasphemous 2, The Sinking City och Call of Cthulhu. |
| Favoritkaraktärer: | I absolut topp: Killgrave / The Purple Man (Marvel Comics / Jessica Jones); kontroll utan ansträngning, viljan som absolut lag. Dr. Hannibal Lecter med sin estetiska precision och kliniska distans. Eugene Victor Tooms (The X-Files) vars ritualistiska kompulsion saknar förklaring eller ursäkt. Därunder: Jonathan Crane / Scarecrow, Michael Myers, John Doe (Se7en). Negan, Tony Soprano och Edward Nygma / Riddler avslutar listan; intelligens och kontroll på olika sätt, med varierande resultat. |
| KONTEMPLATIVA FRÅGOR | |
| Favoritinredningsstil: | Hemmet är en berättelse i tre akter. Gothic Revival på utsidan; historiskt, monumentalt, en fasad som talar innan dörren öppnas. Dark Academia i biblioteket, kontoret och vardagsrummet. Moody/modern gothic i köket, badrummet och sovrummen; de rum man inte bjuder världen till. (Min konstsamling.) |
| Vad gör dig arg?: | Dålig smak. |
| Vad är du rädd för?: | Det okända okända. Vi vet inte vad vi inte vet. |
| Vad skulle du säga till ditt yngre jag?: | 'Fortsätt. Mörkret är inte en fiende — det är en vägvisare.' |
| DE GLÖMDA FRÅGORNA | |
| Frågorna som var absolut livsviktiga som barn, men svarade nu genom vuxna ögon. | |
| Favoritfärg: | Svart, lila och vinröd, i den ordningen. |
| Favoritdjur: | Jag är ingen djurmänniska. Min första impuls efter kontakt med fauna är att söka tvål och vatten. Men om jag måste: Pesquets papegoja, den gotiska fågelformen i mörkrött. Koala, baserat på felaktig barndomsfakta om att eucalyptus ger rus, fall, och för tidig död. "Knarkbjörnar", med andra ord. Och även om det är falskt behåller jag det av nostalgiska skäl. Korpen: intelligent, symboliskt perfekt, men emo-rörelsen gjorde den klyschig. Jag behåller den ändå. Sanningen överlever trenden. |
| Om du var ett djur: | Inget djur tilltalar mig fullt ut. Huskatten har sin elegans. Lejonet sin naturliga auktoritet. Ugglan har sin ljudlösa precision. Björnen har sin styrka. Spindeln har sitt tålmodiga arkitektoniska lugn, och vargen sin koordinerade, nästan mekaniska flockintelligens. Men alla är i slutändan under sina biologiska impulser. Människan är förstås inget undantag. Skillnaden är att vi serverar våra drifter med ett glas vin och kallar det civilisation. ("Det som är naturligt för spindeln är kaos för flugan." — Morticia Addams) |
| Rädd för spöken? | Nej. Det är de levande som utgör hotet, inte de döda. Jag har dock upplevt en enskild, för mig helt oförklarlig situation. Min princip är att jag hellre vet än tror, men jag håller alltid dörren öppen för empiriska bevis som utmanar det vi för stunden anser vara logiskt. |
| Tror du på utomjordingar? | Ja. Bakterier är biologiskt liv. Men intelligent liv? Kanske. Det ärliga svaret är att jag inte vet. Matematiskt är universum för stort för att vi ska vara ensamma, men samtidigt så pass stort att sannolikheten för att vi någonsin får kontakt är i princip noll. Vi existerar i ett tillstånd där svaret logiskt sett borde vara ja, men det praktiska resultatet förblir ett permanent nej. |
| Superförmåga: | Mind control och Will control. Det är den mest resurseffektiva formen av inflytande. Inga fysiska krav eller inga ansträngningar, och offret samarbetar gärna. |
| Favoritårstid: | Hösten. Det är den enda ärliga årstiden. Det är då naturen dekonstrueras, fasaderna faller och allt levande tvingas dra sig tillbaka. Ljuset kapitulerar, skuggorna blir djupare och världen återgår till det mörker och den tystnad där jag trivs bäst. |
| Favoritdinosaurie: | Utahraptor. (Det Hollywood kallade 'Velociraptor' i Jurassic Park). |
| DIGITALT FÖRSVAR | |
| Digitalt försvar: |
Linux Mint, Mullvad VPN/Browser och GrapheneOS-filosofi. Inget lämnas åt slumpen. Identitetshantering: Proton Mail, SimpleLogin-alias och virtuella engångskort. Jag existerar bara där jag väljer att synas. Säkerhetsprincip: E2EE via Signal, Bitwarden för lösenord och YubiKey som grindvakt. [Läs fullständig guide ↓] |
Mitt Engagemang (Manifest)
Noctis Cognitio, eller Mörkrets Kunskap, föddes ur ett högst personligt behov: att förklara och dokumentera min inre värld för mina barn. Det började som en plats där mina tankar, analyser och min livsfilosofi, speciellt de sidor som rör rationaliteten bakom det makabra och det mänskliga mörkret, skulle kunna bevaras. En sorts analytisk självbiografi som sträcker sig bortom det vardagliga.
Med tiden har projektet vuxit och utvecklats bortom den privata sfären. Idag är Noctis Cognitio ett öppet forum och en fortlöpande analys om "det som ligger i skuggorna". Det vill säga de komplexa sammanflätningarna mellan klassisk konst, mytologi, psykologi och den mörkare sidan av mänskligt beteende.
Noctis Cognitio är mitt personliga utlopp för att utforska sambanden mellan det fördolda, det rationella, och de djupa mysterierna i vårt kulturella arv. Jag startade projektet 2025 med målet att dissekera den mänskliga psykets mörka hörn och belysa de kalla, rationella krafter som driver det.
Detta är inte en hyllning till mörkret, utan en analys. Från det gotiska arvet till den moderna psykopatologin söker jag klarhet i det som samhället helst undviker. Jag ser mörkret inte som en fiende, utan som ett enormt skafferi av kunskap som, om den dissekeras med intellektuell skärpa och logik, kan avslöja våra djupaste sanningar. Här samlar jag mina kontemplationer, analyser och personliga bibliotek för att dela min strävan efter Ratio Obscura – den mörka rationaliteten.
De Sito: Om Noctis Cognitio (Ratio Obscura)
Noctis Cognitio (Mörkrets Kunskap) grundades med ett tydligt uppdrag: att vara ett digitalt arkiv och en analysplattform dedikerad till de dolda, men rationella, aspekterna av mänsklig kultur och psykologi. Till skillnad från många andra online-projekt, betonar Noctis Cognitio intellektuell skärpa framför känslomässigt drama, i linje med vår taglinje "Ratio Obscura".
Webbplatsen är strukturerad för att erbjuda en djupdykning i specifika ämnen via Vita Profundae, Ultima Cena och Scripta Mea. Designen är medvetet minimalistisk, fokuserad på typografi och en mörk palett, för att säkerställa att innehållet, snarare än dekorativa element, står i centrum. Detta är en plats för kontemplation och analys, byggd för att vara tidlös och funktionell.
1. Mary Olivers analys rörde sorg, men för mig är dikten en beskrivning av kausalitet: hur mörkret i min barndom amputerade det emotionella och lämnade kvar den kalla rationalitet som definierar min Antisociala Cluster B-diagnos (visa dokumentation | Vanliga frågor); en högfungerande variant av psykopati där impulser hålls i schack genom rationell kalkyl snarare än moralisk inhibition (vardagsspråket kallar det ofta "narcissism", men relationen går bara åt ett håll: en psykopat är i praktiken alltid narcissistisk, men en narcissist är sällan psykopat. En synonym utan precision). Här bör poängteras att antisocial inte är samma sak som osocial. Folk tror att antisocial betyder osocial, blyg, introvert, folkskygg. Det gör det inte. Jag är inte blyg. Tvärtom, men på fel sätt. Jag undviker inte människor. Jag använder dem. Inte nödvändigtvis för att skada dem, utan därför att mitt första förhållningssätt till andra ofta är funktion snarare än känsla. Jag deltar i det sociala spelet, men utan det affektiva engagemang (den känslomässiga resonansen och empatin, inte bara den intellektuella förståelsen) som andra tar för givet. Det handlar inte om att undvika sällskap, utan om en fundamental skillnad i hur det sociala kontraktet och mellanmänsklig empati processas. En gåva av självinsikt som är lika mycket en börda av alienation som en befrielse från stress, men också en permanent avsaknad av affektiv empati. För den som drunknar i affekt låter frånvaron av den som frid. För den som lever där är det snarare en plattare terräng: mindre smärta, men också mindre resonans. När terrängen är platt och saknar naturliga "toppar" i form av emotionell resonans, måste man bygga sina egna höjdpunkter genom estetik, intellektuell stimulans och precision. Därav min avgudan av klassisk musik och opera, gourmetmat och morbid konst, gissar jag på. Frånvaron av affektiv empati är inte ett konstant, bultande sår; det är snarare en tystnad, en avsaknad av bakgrundsbrus som andra ständigt måste navigera och distraheras av. Men under denna tystnad existerar det tomt inombords. Ett arkiv av lager på lager av adapterade böcker och år av läsning, och min interaktion med omvärlden är i grunden transaktionell. Det finns mörka tankar och destruktiva impulser, men de hålls sovande. Min anpassning till det sociala kontraktet är inte en moralisk sentimentalitet, utan ett strikt logiskt val grundat på en stenhård vilja till absolut personlig frihet där fängelse är en dålig affär. Jag imiterar och fejkar de känslor och det leende situationen kräver för att få det resultat jag vill ha, och även ord som "att älska" blir en exekverad definitionsfråga snarare än en affektiv känsla. Det är den nakna anatomin bakom min mask: en iskall självinsikt där kontrollen är det enda som står mellan ordning och kaos.
Diagnos: Antisocialt Personlighetssyndrom
En Historisk Karta
Baslinje
Ett stabilt tillstånd präglat av framtidsorientering: konkreta vardagsföreställningar (t.ex. frukost), mål, önskningar och ett medvetet, artikulerat moraliskt ramverk. Samvete är närvarande i meningen att rätt och fel kan urskiljas och kommuniceras, men dess funktion i detta stadium är huvudsakligen kognitiv snarare än handlingsstyrande. Det fungerar mer som en referensram än som en aktivt bromsande kraft.
Trigger
Kontakt med en kvinna initierar "jakten", ett högaktiverat intressetillstånd. Tillståndet är genuint upplevt, inte simulerat, och sannolikt kopplat till en ovisshetsstyrd belöningsmekanism snarare än till egenskaper hos personen själv. Detta skede kännetecknas av verklig uppmärksamhet, engagemang och en charm som i en tidigare utredning, baserad på uppgifter från flera tidigare partners, beskrivits med ord som "charmig" och i mönster som förenats med "love-bombing". Charmen fungerar objektivt som en intensiv, tidig uppvärmning av relationen, även om den subjektivt inte upplevs som en medveten taktik utan som äkta intresse i stunden.
Aktiveringsfasen
När ovissheten upplöses (relationen "säkrad") tar jakten slut, och intressesystemet kollapsar. Empatisk tillgång, förmågan att känslomässigt registrera den andras inre tillstånd som relevant för egna handlingar, blir otillgänglig under den period som följer, vilket kan sträcka sig över månader snarare än ett enskilt ögonblick. Beteende (omsorg, gåvor, närvaro) fortsätter att produceras men frikopplat från den affektiva ström som normalt driver det hos andra, ett mönster som i samma utredning beskrivits som att partnern upplevde honom som "manipulativ" och "iskall". När partnern reagerar på denna diskrepans (ifrågasätter, uttrycker misstanke) hanteras det i efterhand som ett mönster som liknar "gaslighting", enligt samma terminologi, dvs. att partnerns uppfattning av förändringen bemöts på ett sätt som får henne att tvivla på sin egen läsning snarare än att förändringen bekräftas. Partnerns emotionella smärta, särskilt gråt, ger en specifik snarare än generell fysiologisk respons (sexuellt laddad), skild från både mål och medveten önskan (målet förblir uttalat en fungerande relation). Reaktionen tolkas inte som bekräftelse av makt i sig, utan snarare som bekräftelse av att den emotionella påverkan var verklig, inte simulerad.
Utlösande punkt
Relationens brytpunkt, uttryckt av partnern som akut avvisande ("jag hatar dig, jag önskar vi aldrig möts"). Denna respons registreras med tillfredsställelse, tolkningsvis en bekräftelse på att den emotionella påverkan varit verklig och inte enbart artighet eller simulering från partnerns sida.
Affektiv avstängning
Omedelbar affektiv avstängning i relation till den just avslutade händelsen. Nuet övergår direkt till att kategoriseras som avslutat/historiskt, utan mellanliggande bearbetningsfas. Frånvaro av ångest, skuld eller efterreflektion vid denna tidpunkt.
Restaffekt
Kort, avgränsad affektiv urladdning (intensiv vrede/hat riktad mot partnern), utan koppling till föregående tillfredsställelse. Tillståndet är kortvarigt (sekunder till någon minut) och klingar av spontant, beskrivet konkret som kopplat till andningsreglering.
Återställning
Fullständig återgång till baslinjetillståndet: framtidsorientering, mål, värderingar och moraliskt ramverk återupprättas som om föregående cykel inte påverkat dem. Inget kvarstående samband mellan cyklerna noteras subjektivt. Varje cykel upplevs som isolerad snarare än kumulativ.
Analysen ovan dokumenterar en sluten cykel där andra människor var spelplanen. Systemet är inte förstört, det är omstrukturerat. Processen är densamma, men cykeln bryts nu innan den når en annan människa.
4. Journalen är ett utdrag från 1177 och har tre distinkta källor, sammansmälta till en text av utredningsteamet: den ursprungliga remissen skrevs av en sjuksköterska efter kontakt med min ex-fru, vars vittnesmål utgör grunden för flera av observationerna (bland annat de som beskriver mig som "charmig", "manipulativ" och "iskall"). Den kliniska bedömningen och den slutgiltiga formuleringen gjordes därefter av psykologer och läkare i utredningsteamet. Ingen del av journaltexten är skriven av mig.
2. En poäng som de flesta missar angående alkoholfri päroncider. När man tar bort alkohol från ett vin (dealkoholisering) genom vakuumdestillation eller omvänd osmos, så mördar man ofta kroppens "ryggrad". Alkoholen fungerar som en bärare för aromer och ger en specifik viskositet. Att dricka dealkoholiserat vin är som att läsa ett teatermanus där alla verb har raderats; man förstår handlingen, men drivkraften är borta.
Där har Cidern en ärlighet. En alkoholfri päroncider försöker inte vara något den inte är. Den är byggd från grunden för att vara alkoholfri. Den behåller sin balans eftersom den aldrig har förlorat något i en kemisk process. Att jag väljer den framför ett dåligt alkoholfritt vin (som oftast smakar som sur juice med identitetskris) är ett resultat av min avsky för mediokritet. Jag väljer hellre en högkvalitativ "enkel" dryck än en misslyckad "fin" dryck. Smaken är hela resan.
Hellre en autentisk enkelhet än en misslyckad komplexitet.
Därför läser jag hellre en välskriven dikt än en dålig roman. Därför äter jag hellre en perfekt pizza än en pretentiös tallrik där kocken missförstått balans. Därför sitter jag hellre ensam med ett stearinljus än mitt i ett ytligt sällskap som låtsas vara djup.
3. En riktig ghostphone lämnar aldrig hemmet, kopplar aldrig upp sig mot något WiFi, och används endast i avskärmade utrymmen. Den har inget SIM-kort, ingen platshistorik, inga appar som inte är absoluta nödvändigheter (Signal). Detta är långt bortom vad 99% av alla människor behöver. Jag nämner det bara för att vara komplett.
4. Journalen är ett utdrag från 1177, sammanställd till en sammanhängande text av utredningsteamet och återgiven här av mig. Den ursprungliga remissen skrevs av en sjuksköterska efter kontakt med mig. Den kontakten gav henne varningssignaler, vilket ledde till remiss för vidare utredning. Uppgifter från mina möten med utredningsteamet samt äldre vittnesmål från bland annat min ex-fru och andra personer utgjorde därefter underlag för flera av observationerna. Den kliniska bedömningen och den slutgiltiga formuleringen gjordes av psykologer och läkare i utredningsteamet. Ingen del av journaltexten är skriven av mig.