Vad är ASPD (Antisocial Personality Disorder / antisocial personlighetsstörning)?

ASPD är en personlighetsstörning som klassificeras i DSM. Den förknippas ofta med termerna psykopati och sociopati. De är inte formella diagnostiska etiketter, men används i vardagsspråk och ofta växelvis. Jag svarar på frågor för att reda ut missuppfattningar och minska stigmatisering kring störningen.

Varför väljer du att vara så öppen och ärlig med det här nu?

För det första är det skönt att ta bort masken för en gångs skull. Att hela tiden spela en roll kräver energi, och här finns det ingen anledning för mig att upprätthålla någon fasad. Jag svarar på frågorna för en vän som läser kriminalpsykologi, och för mig blir det som ett experiment eller en intellektuell utmaning: jag kan vara helt ärlig eftersom det inte kostar mig något i det här sammanhanget. Jag fick tillåtelse att publicera frågor och svar här.

För det andra handlar det om kontroll. När jag förklarar exakt hur jag fungerar och hur min hjärna arbetar (som jag uppfattar min värld och världen kring mig), är det fortfarande jag som äger narrativet. Folk kommer ändå att vara nyfikna eller ha fördomar om "monstret", så genom att lägga korten på bordet styr jag vad du ser och hur du ser det. Min ärlighet här är alltså inte ett tecken på ånger eller empati. Det är bara det mest praktiska och underhållande sättet för mig att hantera situationen på.

Vad är skillnaden mellan en psykopat och en sociopat, och vilken är du?

Båda ryms under paraplydiagnosen ASPD, men det finns en tydlig skillnad i hur störningen yttrar sig. En sociopat är oftare mer impulsdriven, utåtagerande, har svårare att hålla ett jobb eller dölja sina utbrott och agerar mer på stundens ingivelse. En psykopat är mer beräknande, kontrollerad och har lättare för att smälta in i vardagen utan att väcka misstankar.

Jag är en psykopat. Jag använde ordet sociopat i vissa av svaren för att det ofta är det begreppet folk känner till bäst och förstår sig på. Men min styrka (och mitt sätt att fungera) ligger i att jag är kontrollerad. Jag impulsstyr inte mitt liv; jag analyserar situationer, anpassar min mask och smälter in helt sömlöst i min omgivning.

Hur väl tycker du att filmer och TV-serier skildrar psykopati eller antisocial personlighetsstörning?

Filmer och TV-serier träffar ofta rätt i vissa enskilda personlighetsdrag, men de förstorar dem alltid till den grad att de blir dramatiska karikatyrer.

Jag har själv blivit beskriven av vänner som en "Hannibal Lecter i Edgar Allan Poes kläder." Det syftar på, gissar jag, kulturella intressen, ett kontrollerat sätt, en tendens att analysera människor, en viss känslomässig distans och mitt intresse för gotisk litteratur, konst, opera, vin och filosofi. Att jag klär mig nästan uteslutande i mörka färger förstärker den associationen, vilket en ex-flickvän påpekat för mig. Innan dess var det bara kläder för mig, Hon fick mig reflektera över min klädsmak.

Om jag skulle jämföra olika fiktiva karaktärer tycker jag att de representerar olika delar av samma problematik:

• Anton Chigurh representerar den affektiva kylan: ett beslutsfattande som är helt frikopplat från känslor.
• Hannibal Lecter representerar den analytiska sidan: kontroll, observation och förmågan att läsa människor.
• Patrick Bateman representerar den narcissistiska och socialt maskerade sidan, där identitet och fasad står i centrum.

Problemet är att Hollywood sällan nöjer sig där. För att skapa spänning skruvas de här dragen upp till extrema nivåer och kombineras nästan alltid med spektakulärt våld eller seriemord. Det gör bra underhållning, men ger en betydligt sämre beskrivning av hur de flesta personer med ASPD faktiskt lever.

Jag skulle därför säga att de här karaktärerna inte är realistiska människor, utan dramatiserade förstoringar av olika personlighetsdrag. Vill man förstå diagnosen är de intressanta som kulturella symboler, men inte som kliniska modeller.

Hur är det att vara dig?

Jag tror att det är ganska vanligt. Skulle du se in i mitt huvud skulle det nog vara ganska tråkigt till och med. Skämt åsido: jag försöker hålla mig borta från vissa typer av människor och begränsa i vilka sammanhang jag umgås. Jag försöker begränsa det som skulle vara negativt för mig.

Varför?

Om jag pratar med dig och känner någon svaghet kommer jag absolut att utnyttja den. Därför väljer jag att begränsa mitt umgänge och i vilka sammanhang jag umgås med folk. Jag måste vara försiktig med hur jag är mot människor, annars får jag nästan ett tvång att manipulera.

Nu när du säger så undrar man ju om man kan lita på det du berättar?

Det förstår jag. Det finns ingen anledning för mig att försöka manipulera dig just nu, i alla fall.

Hur manipulerar du folk?

Jag pratar med folk. Jag berättar inte så mycket om mig själv utan frågar mest. Sedan skapar eller formar jag en personlighet utifrån vad jag tror de vill eller hoppas se i mig. När jag fått det jag vill ha, är jag klar och går vidare.

Hur är det enklast att manipulera folk?

Det finns fyra steg som får en lögn att fungera:

• Lyssna på dem och deras liv.
• Berätta för personen vad de vill höra (vän, saknad i en partner m.m).
• Berätta något som är nära sanningen (för många rena lögner blir svårt att hålla reda på).
• Se personen i ögonen och försök säga det med rätt känsla i röst och uttryck.

Vad ska man se upp för när man träffar någon som dig?

Jag fick veta att jag "stirrade" på folk. Det tog lång tid innan jag kunde se eller prata med dem utan att stirra, och då såg jag nästan blyg ut istället. Man måsye hitta mellanskillanden, men jag var tvungen att lära mig att "stirra" gör folk oroliga.

Mitt leende är oftast falskt. Jag lyssnar och kommer ihåg detaljer, passioner och intressen så att jag kan använda det senare.

Om jag ”raggar” så gör jag hennes brister/osäkerheter till en tillgång. Positiva kommentarer om kläder, hår, hud. Jag frågar var hon köper smink, näsring, skor, kläder. ”Jag vill köpa samma saker till min syster”. Jag har inga systrar.

Vänskap är en transaktion. Folk har personlighetsdrag som kan vara bra för mig senare, så ibland "måste" jag göra saker för dem för att behålla tillgången. Det är nästan en matematisk uträkning.

Berätta om din barndom

Jag hade en ganska normal barndom. Mina föräldrar var alkoholister och pappa hade en väldigt kort stubin.

När jag var liten kändes det som att alla andra var konstiga. När folk blev ledsna eller arga var det mest irriterande, om det överhuvudtaget betydde något för mig. Ungar hoppade av lycka för att de skulle gå på McDonald’s eller grät när farmor dog. Jag förstod aldrig den uppvisningen av känslor. Det gör ingenting ju för någon. Om du får bra nyheter blir de inte bättre av att hoppa upp och ner.

Jag satt mest tillbaka och iakttog folk. Jag såg hur andra hanterade eller reagerade på situationer. På det sättet lärde jag mig hur man överlistar klasskompisar, lärare och föräldrar. Det var så det började med manipulation och lögner.

Beskriv dig själv som person

Ska jag vara helt ärlig känner jag nästan alltid ett behov av att manipulera folk. Absolut inte alla, utan främst när någon har något jag vill ha. Ibland bara för att det är kul. Och ofta bara 1-2 personer åt gången, annars blir jag mentalt trött.

Jag har bara några riktiga vänner, men många personer jag utnyttjar. Om jag behöver det får jag dig att känna att jag är den bästa personen i ditt liv och du den bästa i mitt. Jag kan konsten att "ge och ta" när det egentligen är du som ger och jag som tar.

Jag blir jättelätt uttråkad- Folk är oftast tråkiga. Jag är tom inombords: lager på lager av olika personligheter som jag adopterat över långa perioder men om man tar bort all manipulation tror jag inte det skulle vara något kvar förutom en bokläsade matkritiker.

Efter samtal med psykologer och läkare har jag förstått att jag fokuserar på händelser istället för handlingar: "Jag beklagar att de grejerna hände" istället för "Jag beklagar att jag gjorde de grejerna."

När jag var liten kändes det som att alla låtsades vara galna medan jag låtsades att inte vara det. Som tonåring och fram till runt 30 brydde jag mig inte om något annat än att manipulera för att få vad jag ville. Det var vid 30 som jag ens insåg att jag manipulerade. Jag tyckte det var underhållande att folk har känslor och att jag kunde leka med dem som små husdjursmöss. Tyck aldrig synd om mig för jag kommer aldrig att tycka synd om dig. Du kan tycka synd om den lilla pojken jag var, men inte om mannen jag blev, tyvärr.

Kan du vara glad?

Min lycka är väldigt ytlig. Jag kan vara glad på utsidan, men internt måste något riktigt riktigt bra ha hänt för att jag ska bli genuint glad. Jag känner mig mer tillfredsställd än glad eller lycklig.

Älskade du din ex-fru och kan du känna kärlek?

Jag kan sitta här hela dagen och prata om mina känslor för henne. En beskrivning av känslorna kan jag inte ge dig tyvärr, men ja.. jag älskar henne. Jag älskade henne med varje fiber i min kropp.

Angående kärlek överlag vet jag inte riktigt hur jag ska svara på den frågan. Jag säger det inte för att vara svår. Det är bara inte enkelt för mig. Jag kan inte peka på något och säga "Det där är kärlek!". Jag tror inte det är så enkelt.

Känner du någon skam för att du sårat folk, och vad skulle du säga till dem?

Jag känner ingen skam alls. Jag hoppas du kan förlåta dig själv. Det är inget fel på dig. Ta det inte så personligt.

Vad fantiserar du om?

Hämnd. Att komma undan med tortyr men inte mord, för mord är slut på tortyren. Dominans, där jag kan göra vad jag vill sexuellt. "Mind control", typ.

Kommer du att skada någon?

Om någon gör något mot mig blir jag mer hämndlysten än arg. Först försöker jag rationalisera varför du gjorde som du gjorde. Jag är ganska logisk, om jag får klappa mig själv på axeln. Om jag inser att du gjorde det bara för att såra mig så blir det konsekvenser.

Ta en mördare som exempel: om han får en impuls att döda dig gör han det. Om jag får samma impuls gör jag det inte, för jag vill inte hamna i fängelse. Vi har alla olika reaktioner, även om mina kan vara starkare än dina ibland.

Hur får man diagnosen och vilka diagnoser har du?

Det är en omfattande klinisk intervju där man behöver tillgång till journalanteckningar och belastningsregister. Jag har aldrig åkt fast för något, bara varit på förhör. I fall som mitt får man ofta veta det genom att någon nära som blivit sårad eller skadad har bett en att kolla upp det. Mina diagnoser är antisocial personlighetsstörning och narcissistisk personlighetsstörning.

När någon har antisocial personlighetsstörning, har du inte Aspergers?

Om någon har Aspergers har personen märkbara svårigheter att interagera med människor, men avser inte att skada någon. Om någon har antisocial personlighetsstörning verkar personen antagligen normal men har faktiskt för avsikt att skada, oftast.

Har du alltid förstått den negativa effekten som manipulation har på folk?

Nej. Jag förstod inte varför folk blev så arga eller ledsna. Jag såg det nästan som en lek eller tävling som du förlorade.

Kan man någonsin lita på en psykopati/sociopat?

Om det är någon du verkligen bryr dig om är mitt tips att spendera tid med dem och se var deras huvud är. I de flesta fall skulle du inte ens veta förrän de gjorde något mot dig. Om du träffar någon som mig, som berättar vad jag går igenom, så iaktta bara. Se hur de reagerar. Se om de lätt får utbrott (sociopat) eller studerar och avvaktar emotionellt (psykopat). Se om de är villiga att ljuga eller manipulera. Men tro inte att det är känslokallhet du kommer att se. Jag är väldigt bra på att imitera och fejka känslor, så du kan inte alltid se igenom masken på det viset.

Varför vill du vara delaktig och berätta om det här, och varför ska vi tro på dig?

Jag tror att den allmänna befolkningen karakteriserar en psykopat eller sociopat som någon som gör riktigt otäcka saker. Folk tror att en psykopat/sociopat är en seriemördare, och de har inte alltid fel, men det har gjort att man ignorerar att det finns tiotusentals andra människor som är psykopater/sociopater som inte är seriemördare. Vi upplever helt enkelt inte känslor på samma sätt som du. Vi upplever inte empati eller kärlek på samma sätt. På grund av det är det mer sannolikt att vi skulle kunna skada någon för att få vad vi vill ha eftersom vi inte bryr oss på samma sätt, men de flesta av oss gör det inte.